Swedish Painter, 1711-1793,Swedish painter. His father, Olof Pijhlou (1668-1753), was an artist. Pilo may have travelled to Vienna and Germany, and it is probable that he studied at the Drawing Academy established in Stockholm in 1735. From 1737 he was engaged as a portrait painter by members of the southern Swedish aristocracy (e.g. Baron Malte Ramel; evedskloster, priv. col.). About 1740 he settled in Copenhagen, where he swiftly rose to a position of importance: following the enthusiastic reception of his portrait of Louise of England, the wife of the future Frederick V (Copenhagen, Stat. Mus. Kst, on loan to Amalienborg Castle), he was appointed court painter in 1745 and drawing-master to Crown Prince Christian (later Christian VII) in 1759. Pilo was appointed professor at the Royal Academy of Art in Copenhagen in 1748 and for the next two decades was recognized as the foremost portrait painter in Denmark. Related Paintings of Carl Gustaf Pilo :. | Portrait of King Frederik V of Denmark | Lorentz Spengler | The coronation of Gustaf III, in the collection of the National Museum | Queen Louise | Princess Sofia Magdalena | Related Artists:
Gaspar Van WittelDutch Baroque Era Painter, ca.1653-1736
was a Dutch landscape painter. Van Wittel learned painting in his hometown of Amersfoort. His first extant works were made in Hoorn in 1672, but he relocated to Rome with his family ca. 1675 and made his career there. In Amersfoort, he likely was exposed to Dutch landscape artists such as Jan van der Heyden and Gerrit Berckheyde. He married in Rome in 1697, and stayed most of his life in that city, though, between 1694 and 1710, he toured Italy and painted in places like Florence, Bologna, Ferrara, Venice, Milan, Piacenza and Naples. He is one of the principal painters of topographical views known as vedute. His son Luigi would become a famous architect and also carries the italianized family name of Vanvitelli. In Luigi's biography is written that his father was born in July 1656,
tidemandTidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania.
Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger.
Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875).
Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
PENCZ, GeorgGerman Northern Renaissance Painter, ca.1500-1550
German painter, draughtsman and engraver. He arrived in Nuremberg in 1523 and entered Albrecht D?rer's workshop. On 12 January 1525 he was imprisoned with the brothers Barthel Beham and Sebald Beham and charged with disseminating the radical views of Thomas M?ntzer (c. 1490-1525) concerning religion and government. The council banished them from Nuremberg, but, after an appeal and intercession by Graf Albrecht von Mansfeld, Pencz was sent to nearby Windsheim, and on 16 November all three were pardoned, though placed under orders regarding their future behaviour.
